Ett sexigt päron

Jag har förmånen att få vara bonusmamma åt två sköna tjejer, den ena 15 och den andra 18. Femtonåringen går ut nian imorgon (onsdag) och den senaste veckan har istället för stenhårda studier fyllts av fester och långvandring med klassen. I fredags var det Spexdag. Då skulle alla eleverna i nian klä ut sig och leka lekar.

Att vara bonusmamma till en femtonåring är nog bara ett halvt snäpp lättare än att vara biologisk mamma till en sådan. Särskilt när man försöker vara feminist och lära tjejerna bra värderingar, att innehållet oftast är viktigare än förpackningen. Och inte minst när många tjejer i den åldern (äldre också för den delen) ser allt som en möjlighet att få vara sexig. En utklädningsdag blir gärna bara ett tillfälle att få vara sexig sjuksköterska, sexig sagoprinsessa eller sexig katt.

Därför blir man något så grönjävligt stolt när flickebarnet istället kommer och säger att hon vill klä ut sig till ett päron. Inte ens ett sexigt päron, utan ett päron. Självklart säger man inte nej till att sy dräkten. Man sätter sig i bilen och åker och köper grönt tyg, grön tråd, kardborreband, stoppning, resårband och annat som kan behövas. Sedan mäter man, ritar, mäter lite till, ritar igen. Och klipper till, pressar lite, klipper igen, syr och så vidare. En gammal handväska fick sätta livet till då fodret hade den perfekta bruna färgen till kvisten som skulle sitta på mössan.

Övriga familjen skickades iväg till IKEA en dag för att jag i lugn och ro skulle kunna sitta och svära över slirvigt tyg och undertråd som tog slut mitt i en raksträcka. Men dräkten blev klar.

I fredags morse klockan 06:15 stod jag och stoppade upp päronrumpan med kuddar och smorde in hennes armar med grön färg (som senare visade sig sitta som berget). Stolt som en tupp skickade jag iväg ett päron till plugget. Och ännu stoltare var jag när jag fick detta i ett mms igår kväll:

//Harpyan