Humöret är i botten. Att gå runt och vänta är bedrövligt. Ovissheten om när och hur det händer är gräslig. Jag är gräslig. Vill inte prata med någon mer än jag måste. Och gör jag det så blir det jobb eller något annat som inte handlar om att vänta och vara tjock. Så jag sysselsätter mig på kontoret och jobbar i den takt jag själv vill. Ni andra får ursäkta. Det här är min strid och lite av en egotripp som jag måste göra. Och KJ såklart. Han är en klippa. Så glad jag är över att det är just han som jag gör det här med.Barbapappa har jag lätt att identifiera mig med nu. Tjock och rosa. :)
Hej Helene. Förstår precis hur du känner dig. Att vänta var värre än förlossningen! Jag gick 10 dagar över tiden och fick begynnande havandeskapsförgiftning så fick bara ligga hemma i soffan o vänta (inte gå promenader eller röra mig så mkt). HEMSKT.
SvaraRaderaMen som tur är så glömmer man nästan allt d där när den lille väl kommer. Du/Ni har mycket spännande framför er =) Lycka till med allt.
/ Lotta (Sambo med Karl-Johans kompis David o mamma till Nora)
Hej Lotta! Kul att du hittat hit. Försöker ta en dag i taget och jobba på. Tack för ditt peptalk! Tur att ingen försöker få mig att ligga still. :)
SvaraRaderaHoppas ni och er lillstrumpa Nora mår bra!
Hej!
SvaraRaderaAlla är vi olika och måste göra det som känns bäst för oss själva. Vissa behöver vara ensamma och vissa behöver ha folk runt omkring sig.
P&K
Så är det kloka Snäckan. :) Jag brukar ta mina strider ensam. Både på gott och ont.
SvaraRaderaHåller tummarna för dig att det sker SNART vännen... Ju snabbare desto bättre.. *Kram*
SvaraRaderaTack för dina snälla ord ia! Jag har sällan, aldrig varit så här sänkt.
SvaraRadera