söndag 22 augusti 2010

Börjar komma till sans igen

Attitydproblem?

Kombinationen att lära sig hur den lille mannen fungerar, för lite sömn och lågt blodvärde. Ingen vacker syn. Men det går bättre nu. Han sover mer och lugnare på dagarna. Utbrotten är inte lika långa och svåra att hantera. Nu gapar han mest när han är hungrig. Då gapas det som fan. Maten ska serveras varannan timma under dagen och kanske var tredje om han somnat hårt. Och fort ska det gå. Han skulle fungera ypperligt som inbrotts- eller brandlarm.

6 kommentarer:

  1. Haha.... sicken goding... med eller utan attityd.. ;-)

    SvaraRadera
  2. Jodå, han är söt som få. Tur för honom. ;)

    SvaraRadera
  3. Haha, vilken tuffing :-D Harry har förresten samma tröja, nummer 85. De första veckorna var något av ett kaos för mig, jag förstod ingenting, var fumlig, lillkillen var superledsen och jag var inte alls redo för sömnbristen. Sedan vände det och nu är det myspys för så gott som hela slanten :-D Han har ju börjat skratta nu :-D Det är väldigt tur att de är söta :-D och din kille är ju en liten supersöting. Hur stor är han?

    SvaraRadera
  4. Härligt att hsn skrattar. Herman ler bara när han är i mjölkkoma. Räknas inte. :)

    I onsdags var han 53,8 cm och vägde 4075.

    SvaraRadera
  5. Jodå, alla leenden räknas, även mjölkkomaleenden :-D Åh, då är han en stor kille. Igår kom Harry äntligen ikapp och är nu medel i viktkurvan, kändes jättebra /Harrys mamma

    SvaraRadera
  6. Som den här gubben äter så kommer han knäcka alla kurvor som finns. Han tog igen det han förlorade de första dagarna mycket snabbt. Handlade bara om att ge mat. Vilken skillnad. Nu är han överlag mycket lugnare och sover även bättre på dagen. Det sista man vill se är sin lille unge hungrig...

    SvaraRadera