onsdag 11 augusti 2010

Presenterar Mr Karl-Herman Hogengård

Så nu är han är. Lille Karl-Herman, fem dagar. Äntligen. Ingen lek det här med att föda barn. Och sedan ska man ta hand om dem också. Utan att bryta ihop på kuppen.

För att göra en grymt lång historia kort så jobbade jag på som en tok under många timmar. Till slut så insåg barnmorska och läkare (gäng nummer tre i ordningen) att det inte fanns värkarbete nog. Det blev snitt. Så fort det stimulerande droppet stängdes av kände jag mig som vanligt. Inte ens en liten värkpust kvar. Jag förlorade mycket blod under op men trots detta stretade jag på och det gick ok i tre dagar. Sedan sa min kropp ifrån rejält och jag fick ägna natten till igår att ta emot ett par påsar blod. Tog ca 15-20 minuter så började jag känna hur värmen spred sig i hela kroppen. En underbar känsla. Men natten blev lång och sköterskor sprang ut och in konstant i rummet. Klockan sex var det klart och jag blev verkligen piggare även om jag har en bra bit kvar innan jag är på rätt nivå igen. Blodvärde 82 är inget jag rekommenderar. :)

Vi kom hem igår och vi somnade alla tre i den stora sköna sängen och sov i ett par timmar. Lyckan över att komma hem var helt galen. Får jag höra hur viktigt det är med "hud mot hud" eller en föreläsning till om amning så kommer jag bli våldsam. På allvar.

Men nu är han här, vi är hemma och både jag och Karl-Johan står inför nya utmaningar. Det är lite extra slitsamt just nu när jag både ska lära mig att tyda "bebis" och läka kroppen samtidigt. Men allt går. Kroppen blir bättre och bättre. Jag kan känna att magen drar ihop sig för varje dag som gått. Jag når mina fötter igen. Underbara känsla!

Om ett år eller två så kommer vi sitta med ett glas vin på verandan och skratta över hur tafatta vi var. Nu tar vi en dag i taget, glömmer att borsta tänderna och hoppas på att Karl-Herman ska sova.

7 kommentarer:

  1. Och när du behöver så finns jag här för dig. ALLTID dag som natt.
    P&K

    SvaraRadera
  2. Vilken fin liten kille :) Stort grattis!

    Man får stänga öronen åt bvc-tanter & andra messerschmittar ibland ;) Lycka till & passa på att ta det lugnt. Allt kan vänta utom mys med bebis <3

    SvaraRadera
  3. Jag minns att de på BB betonade hur viktigt det var att jag passade på att sova, men ändå kom de in i mitt rum och störde oss en gång i halvtimmen med blodprov, informationsmaterial och det ena och andra :D

    Åh vilken goding ni har fått. Oj. Många pussar kommer det bli. Vad glad jag blir för er skull :D kram

    SvaraRadera
  4. Han är så fin! Och jag (som inte har några barn) är helt säker på att skillnaden mellan människobarn, hästbarn och kattbarn är hårfin. Kärlek och tydliga gränser så fixar sig resten.

    SvaraRadera
  5. Fin liten gosse :) Grattis!

    SvaraRadera
  6. Jag kommer ihåg min tafatt-het när min Junior slutade andas vid några tillfällen när vi var på BB.. hur barnmorskorna bara tog honom i fötterna och höll honom upp och ner och skakade honom så han började skrika hejvillt.. haha*... Jag var helt paralyserad själv.
    Orlig var man ju att detta skulle ske när man kom hem

    SvaraRadera
  7. Snäckan, du är bäst. Tack för att du finns och har sådant tålamod!

    Tack Sofie. Skönt att det är fler än jag som känner så. :)

    Mysan, har sällan känt en sådan lycka som när vi kunde åka hem!

    Karolina, du har så rätt. Inte många som förstår när man gör den jämförelsen bara. :)

    Tack Ellen! :)

    ia, vilken rysare! Förstår stressen du måste haft hemma efter det. Fy!

    SvaraRadera